Ja nu har lillprinsen fått sin första förkylning... Han snorar och hostar och har lite feber. Inte kul, inte alls faktiskt! Jag känner mej så maktlös. Det värsta jag vet är när man inte kan andas ordentligt och när han har det så här jobbigt mår jag så himla dåligt! Jag håller tummarna för att han ska slippa krupp iaf för det vet jag inte om jag kan hantera... Så här är det: Det värsta jag kan tänka mej är att kvävas, det blev inte bättre av att jag fick se min älskade hund kvävas av en jävla boll. Det har gjort så nu när jag har barn är jag fruktansvärt orolig att han av  nån anledning inte ska kunna andas ordentligt!!! Det är så jag kan få panik bara jag tänker på det. Inte kul! Jag vet mycket väl att jag inte kan oroa mej för sånt hela tiden men det går liksom inte att låta bli.... Idag hade jag inte ens ro att vara i stallet särskilt länge fast Daniel var hemma med honom. Man är väl lite knäpp, ibland tror jag man skulle platsa på psyket..... Är man född orolig så är man    Nu finns det ju så mycket värre saker än en förkylning som kan drabba en så det är inte läge att klaga. Å det är inte den i sig som är problemet utan min fantasi! Nu ska jag ta mina piller och gå och lägga mej tror jag