har varit en fruktansvärd dag.... När man blir väckt av att telefonen ringer halv sju förstår man att nåt hänt. Och när jag hörde att det va mamma förstod jag att någon dött. "Alf har tagit livet av sig" sa hon.... Och man inser att den här dagen och många andra dagar kommer bli fruktansvärt jobbiga..... Jag klarar mej men jag tänker på hans stackars barn och min lilla mamma, och så klart alla andra som han lämnar efter sig. Att ta sitt liv tycker jag är det värsta man kan utsätta sin nära för, det är så jävla lågt gjort. Fegt skulle jag också vilja säga, samtidigt som det är väldigt modigt för själv skulle jag aldrig våga. Vi trodde nog allihopa att han mådde bättre nu men vi hade fel. Mamma är nog en av få som faktiskt vet hur dåligt han mådde men inte ens hon kunde ana att det här skulle hända. Och jag önskar att han inte gett henne skuldkänslor och dåligt samvete innan han gjorde det. Det är tur att min mamma är den absolut starkaste människa jag nånsin träffat! Hade jag hälften av hennes styrka skulle jag klara allt tror jag. Klart hon blir ledsen och bryter ihop men hon går vidare och klarar sig alltid på nåt sätt. Jag älskar henne så himla mycket. Nu ska jag ta hand om mina älsklingar här hemma. Ta hand om varandra och tala om för era nära hur mycket de betyder för er innan det är för sent.