Nu har det snart gått en vecka sen Sheya åkte. Känns skumt och väldigt tomt! Men hon åkte i rätt tid iaf eftersom jag har börjat jobba nu. Man kan ju utan att överdriva säga att jag har lite att göra på dagarna.... Ska det va så här??? Ska man gå runt med ständigt dåligt samvete för att man tycker att man inte träffar sitt barn tillräckligt? Och dessutom inte får nåt gjort hemma eller med hundrana eller hästen? Hur får folk ihop det undrar jag???

Idag har vi iaf varit i Rättvik på marknad och L skötte sig helt ok, han stog faktiskt ut längre än jag trodde. Han tyckte tom att det var roligt ett tag, min lilla prins    När vi kom hem åkte jag till stallet och träffade på May och Emelie som skulle ut och köra Skuggi, så Nikhil och jag hängde på runt Ulvkälla och på grusvägen åkte även jag så fick hästarna springa lite, Nikhil hade jätteskoj! Och nu på kvällen har jag för första gången suttit på henne! Inga problem var det heller. Hon är verkligen helt underbar den lilla hästen.

Imorgon blir det till att fortsätta med krattningen som jag också börjat med idag, jätteskoj... Kanske får skicka ut D med krattan istället.

/M

Jag - Jag beställde en säng till L idag.

D -Jaha, va bra.

Efter nån minut...

Jag  -Jag beställde en till oss också...

D -Jaha????

Nån minut till...

Jag -Och sängbord

D -??? Ok, vad beställde du mer då???

Jag -Bara en madrass till L:s säng också.

D -............

M